Misslyckad alla hjärtans dag-present Yamaha SW 440
Postat: 05 mar 2010, 22:10
Jo, se frugans kompis Åsa gick och köpte nån ny skoter före jul här, en Ski-doo freestyle tror jag, och har sen inte pratat annat än skoter. Sånt smittar som ni vet och i slutet av januari uttalade frugan följande stycke: "Jag skulle också vilja ha en skoter!" Genast började man vädra investering och lyssna lite, men hon dängde genast till med fortsättningen: "Men inget j-la gammalt rappel! Den ska gå att starta när JAG vill, den skall svänga när man vrider styret och..." Ja där hade jag ju redan slutat lyssna. 
Nån dag senare fejsbookade hon med väninnan som tipsade om att vi nog borde ha nåt lite längre och starkare för att orka släpa lite kälkar med ungar och annat löst vilket frugan konstigt nog återberättade för mig. Att hon inte lärt sig!?! 
Nå, det var således som ett järtecken från högre makter då det måndagen före alla hjärtans dag dök upp en -75:a SW 440 på Blocket. 2000:-, skulle bara behöva ett par tändhattar och en soppapump för att bli körbar och den befann sig i Ockelbo, d.v.s. hemma. Eftersom både jag och frun är av årsmodell -74 kan hon ju omöjligt påstå att den är gammal utan att omedelbart påstå sig själv vara detsamma och lite tändhattar och en soppapump, det är ju inte ens riktiga reparationer! Att den var skitfult omlackad i nåt som såg ut som Falu rödfärg och att spackelkokorna börjat lossna från huven såg jag knappt, funktion före form!
Dessutom var hon jättenöjd med sin gamla Toyota och det är väl ungefär samma som Yamaha? Eller?
Ett par svettiga mail senare visade det sig att det fanns papper på den, att den bodde fyra km hemifrån och att den gick att få loss för 1500:- om man inte krånglade.
Vem skulle väl kunna önska sig en finare Alla hjärtans dag-present???
Så om tisdagskvällen ringde killen som hade den!
Fadäs! Det upphetsade tonfallet, och den snabba reträtten in i den oeldade, djupfrysta salen avslöjade mig! Direkt jag lagt på kom den kvittrande frågan med klang av giljotin i rösten: "Vad var det där om då? Lät som det gällde nå gamla skotergrejer tyckte jag..."
Ställd mot väggen avslöjade uppgivet min lilla överraskning, motiverade inköpet med tillmälen som "lite bredare, bra å dra ungarna med", "Kan nog va bra till skogen, vedhämtning", "Tvåväxlad de här serru, så man kan lägga i lågen om ungarna ska börja provköra" för att till slut komma ner på nivån "Ja, tanken sitter ju bak i ryggstödet på dynan... Och det är ju kul!"
Med blicken djupt i mina ögon svarade frugan, så där onödigt tydligt, som om man inte skulle fatta riktigt, att köp den där själv du om du vill ha den men kom för h-----es d---lar inte dragandes med den åt mig!!!!
Sagt och gjort! Dan efter stack jag och kollade, tog med två tändhattar och en flaska startgas. Konstaterade att det stämde att den var skitful, att styrstål inte ingick i priset men att den satt ihop och att dynan var så gott som helt sprickfri.
Vid frågan om den borde starta med två tändhattar och en dusch startgas drog sen säljarn upp trumfkortet ur rockärmen. Originalnyckel med Yamahatext!
Att den sen smällde igång efter ett halvfjösigt drag i snöret var ju självklart! Fast killen som sålde den såg ruskigt förvånad ut...
Väl hemma började verkligheten så smått bryta igenom det rosa skimret runt denna japanska kvalitetsprodukt då jag på väg ner från släpvagnen upptäckte att ett boggihjul var borta på ena sidan. och att chassit var rätt sprucket just där också...
Smällar man får ta!
Efter att ha lånat soppapump från Ockelbo 300 som ju ändå ligger i delar i verkstan, snott ett boggihjul från GP 440-vraket på logen och en soppaslang med pumpblåsa från svärfars gamla utombordare så går den! Snubblade dessutom över en betydligt bredare rem som det stod YAMAHA på så den hörde fömodligen också till GP:n. Efter att jag bytte blev den märkbart mjukare i starten. Gamla remmen var väl ca 20mm bred så den hann ju upp i rätt höga varv innan det började dra.
Efter ett par provturer runt gården insåg jag att styrstål är kul och började kolla på skidorna.
Där fattades minsann en 43:a under varje skida!
Stora hål i mitten, likt björnbusarnas dojor i en gammal Kalle Anka Pocket!
Upp på logen och plundra GP:n på skidorna, en omfattande (Nåja!) transplantation och nu går det faktiskt att styra monstret hjälpligt, om det finns lite snö under.
Efter ett par slitsamma fastkörningar förbarmade sig så Grannen i går och for ut med sin ny-Polaris och trampade led över åkern, varefter jag glatt gav mig ut och piskade SW, bara för att upptäcka att 440:ns hiskeliga 35 hästar får mittdrivhjulet att kugga över vid belastning och / eller gaspådrag...
(Jag kanske inte nämnde att en sida av det här projektet är den hårt styrda nollbudgeten...)
Nån dag senare fejsbookade hon med väninnan som tipsade om att vi nog borde ha nåt lite längre och starkare för att orka släpa lite kälkar med ungar och annat löst vilket frugan konstigt nog återberättade för mig. Att hon inte lärt sig!?! Nå, det var således som ett järtecken från högre makter då det måndagen före alla hjärtans dag dök upp en -75:a SW 440 på Blocket. 2000:-, skulle bara behöva ett par tändhattar och en soppapump för att bli körbar och den befann sig i Ockelbo, d.v.s. hemma. Eftersom både jag och frun är av årsmodell -74 kan hon ju omöjligt påstå att den är gammal utan att omedelbart påstå sig själv vara detsamma och lite tändhattar och en soppapump, det är ju inte ens riktiga reparationer! Att den var skitfult omlackad i nåt som såg ut som Falu rödfärg och att spackelkokorna börjat lossna från huven såg jag knappt, funktion före form!
Dessutom var hon jättenöjd med sin gamla Toyota och det är väl ungefär samma som Yamaha? Eller?
Ett par svettiga mail senare visade det sig att det fanns papper på den, att den bodde fyra km hemifrån och att den gick att få loss för 1500:- om man inte krånglade.
Vem skulle väl kunna önska sig en finare Alla hjärtans dag-present???
Så om tisdagskvällen ringde killen som hade den!
Fadäs! Det upphetsade tonfallet, och den snabba reträtten in i den oeldade, djupfrysta salen avslöjade mig! Direkt jag lagt på kom den kvittrande frågan med klang av giljotin i rösten: "Vad var det där om då? Lät som det gällde nå gamla skotergrejer tyckte jag..."
Ställd mot väggen avslöjade uppgivet min lilla överraskning, motiverade inköpet med tillmälen som "lite bredare, bra å dra ungarna med", "Kan nog va bra till skogen, vedhämtning", "Tvåväxlad de här serru, så man kan lägga i lågen om ungarna ska börja provköra" för att till slut komma ner på nivån "Ja, tanken sitter ju bak i ryggstödet på dynan... Och det är ju kul!"
Med blicken djupt i mina ögon svarade frugan, så där onödigt tydligt, som om man inte skulle fatta riktigt, att köp den där själv du om du vill ha den men kom för h-----es d---lar inte dragandes med den åt mig!!!!
Sagt och gjort! Dan efter stack jag och kollade, tog med två tändhattar och en flaska startgas. Konstaterade att det stämde att den var skitful, att styrstål inte ingick i priset men att den satt ihop och att dynan var så gott som helt sprickfri.
Vid frågan om den borde starta med två tändhattar och en dusch startgas drog sen säljarn upp trumfkortet ur rockärmen. Originalnyckel med Yamahatext!
Att den sen smällde igång efter ett halvfjösigt drag i snöret var ju självklart! Fast killen som sålde den såg ruskigt förvånad ut...
Väl hemma började verkligheten så smått bryta igenom det rosa skimret runt denna japanska kvalitetsprodukt då jag på väg ner från släpvagnen upptäckte att ett boggihjul var borta på ena sidan. och att chassit var rätt sprucket just där också...
Smällar man får ta!
Efter att ha lånat soppapump från Ockelbo 300 som ju ändå ligger i delar i verkstan, snott ett boggihjul från GP 440-vraket på logen och en soppaslang med pumpblåsa från svärfars gamla utombordare så går den! Snubblade dessutom över en betydligt bredare rem som det stod YAMAHA på så den hörde fömodligen också till GP:n. Efter att jag bytte blev den märkbart mjukare i starten. Gamla remmen var väl ca 20mm bred så den hann ju upp i rätt höga varv innan det började dra.
Efter ett par provturer runt gården insåg jag att styrstål är kul och började kolla på skidorna.
Där fattades minsann en 43:a under varje skida!
Stora hål i mitten, likt björnbusarnas dojor i en gammal Kalle Anka Pocket!
Upp på logen och plundra GP:n på skidorna, en omfattande (Nåja!) transplantation och nu går det faktiskt att styra monstret hjälpligt, om det finns lite snö under.
Efter ett par slitsamma fastkörningar förbarmade sig så Grannen i går och for ut med sin ny-Polaris och trampade led över åkern, varefter jag glatt gav mig ut och piskade SW, bara för att upptäcka att 440:ns hiskeliga 35 hästar får mittdrivhjulet att kugga över vid belastning och / eller gaspådrag...
(Jag kanske inte nämnde att en sida av det här projektet är den hårt styrda nollbudgeten...)
